Rolf Munke PT bloggen om träning. "Ur form-Mot form-I form-Toppform-Orimlig form.
Handen upp om du varit med om att en skada eller sjukdom kommit lägligt.
Något så enkelt som en förkylning kan omkullkasta den bästa träningsplanen.
Eller så kan en skada/sjukdom göra att du efter ofrivilligt uppehåll får revidera dina mål och vägen dit.
I oktober fick jag opererat ett krånglande knä. Det var i och för sig både planerat, tacksamt och lägligt.
Däremot kom en blodpropp i andra benet början av december som en klar blixt från ovan.
Det innebar att en start i Vasaloppet 2019 fick ställas in och min formkurva droppade till fas ett.
Jag delar in mina formkurva i fyra faser.
1) Ur form = Skadad eller sjuk, i princip oförmögen att träna.
2) Mot form = En period allt från rehab till kontinuerlig och hyfsat struktuerad träning.
3) I form = När träningen fungerat ett tag utan avbrott och jag känner att träningen ger framsteg.
4) Toppform = När jag gör bra resultat i ex. löpning eller styrketräning utifrån mina förutsättningar.
Det finns en fas till, som inte ingår i min formkurva, jag kallar den Orimlig form. Det är en ouppnåelig fas byggt på drömmar eller orimliga förväntmingar att kunna komma tilbaka till den nivå när du var som bäst tränad, för kanske 10-20-30-40 år sedan. :
Just nu är jag i fasen Mot form. (Där har jag från och till befunnit mig större delen av mitt vuxna liv.)
Från att ha kunnat jogga 100-200 meter i början av året slog jag årsbästa med att springa 10 km idag.
Det var ett testlopp inför Helsingborgs stora motionslopp Springtime som går av stapeln den 11maj.
Trött, nöjd och stolt tog jag emot banan och kaffe i målgången.
Benen värker , ljumsken är stel, men hjärnan är fylld av må bra hormoner en lång stund, flera timmar.
Mot form är för för mig positivt laddade ord som betyder att jag gör jobbet, jag tränar och återhämtar mig.
Ovig som aldrig den, stel och svag men jag är på väg, framåt och har glädjen i min träning, alltifrån första rehabstegen till dags dato.
Jag vet inte när och om jag kommer till fas tre, men resan i fas två är rolig och ger både hopp och framsteg.
Vilken fas är du i och hur känns det?
Vad jag sprang de 10 km på?
Minst 65 minuter i alla fall.
Det olympiska mottot: "Det viktigaste är inte att vinna utan att kämpa väl" känns bra för mig, alltid.
Något så enkelt som en förkylning kan omkullkasta den bästa träningsplanen.
Eller så kan en skada/sjukdom göra att du efter ofrivilligt uppehåll får revidera dina mål och vägen dit.
I oktober fick jag opererat ett krånglande knä. Det var i och för sig både planerat, tacksamt och lägligt.
Däremot kom en blodpropp i andra benet början av december som en klar blixt från ovan.
Det innebar att en start i Vasaloppet 2019 fick ställas in och min formkurva droppade till fas ett.
Jag delar in mina formkurva i fyra faser.
1) Ur form = Skadad eller sjuk, i princip oförmögen att träna.
2) Mot form = En period allt från rehab till kontinuerlig och hyfsat struktuerad träning.
3) I form = När träningen fungerat ett tag utan avbrott och jag känner att träningen ger framsteg.
4) Toppform = När jag gör bra resultat i ex. löpning eller styrketräning utifrån mina förutsättningar.
Det finns en fas till, som inte ingår i min formkurva, jag kallar den Orimlig form. Det är en ouppnåelig fas byggt på drömmar eller orimliga förväntmingar att kunna komma tilbaka till den nivå när du var som bäst tränad, för kanske 10-20-30-40 år sedan. :
Just nu är jag i fasen Mot form. (Där har jag från och till befunnit mig större delen av mitt vuxna liv.)
Från att ha kunnat jogga 100-200 meter i början av året slog jag årsbästa med att springa 10 km idag.
Det var ett testlopp inför Helsingborgs stora motionslopp Springtime som går av stapeln den 11maj.
Trött, nöjd och stolt tog jag emot banan och kaffe i målgången.
Benen värker , ljumsken är stel, men hjärnan är fylld av må bra hormoner en lång stund, flera timmar.
Mot form är för för mig positivt laddade ord som betyder att jag gör jobbet, jag tränar och återhämtar mig.
Ovig som aldrig den, stel och svag men jag är på väg, framåt och har glädjen i min träning, alltifrån första rehabstegen till dags dato.
Jag vet inte när och om jag kommer till fas tre, men resan i fas två är rolig och ger både hopp och framsteg.
Vilken fas är du i och hur känns det?
Vad jag sprang de 10 km på?
Minst 65 minuter i alla fall.
Det olympiska mottot: "Det viktigaste är inte att vinna utan att kämpa väl" känns bra för mig, alltid.
By accepting you will be accessing a service provided by a third-party external to http://rolfmunke.se/
