Teckensnitts storlek: +

Ja till sockerskatt!

Sockerskatt eller ej, debatten pågår för fullt.

Tex dricker vi idag 3 dl läsk per person och dag och sötintag och ohälsa går hand i hand.

 

När jag o min bror var små på 60-talet fick vi dela en läsk i veckan på sin höjd. Vi konsumerade därmed högst 2 dl per vecka.

Vi bodde på landet och enstak gånger tog den ovana bilföraren mamma bilen till stan.

Vi satt i fönstret och väntade i timtals, kändes det som på att bilen skulle svänga in från landsvägen till vår grusväg.

Bilar kom och bilar örsvann och när väl mammas bil svängde in rusade vi till dörren och mötte henne.

Vi fick alltid dela på ett bugg eller ett annat tuggummi. Dela på en bit! Smaka på den!

Då fanns det inga andra referenser i vår värld o vi tuggade och tuggade även när all smak ebbat ut. 

 

När jag började i 7:an innebar det förflyttning från den lilla skolan på landet, Rönneberga utanför Amundtorp till stora skolan i staden Landskrona.

I stället för att dricka läsk och/eller äta en godisbit en gång i veckan fanns det nu tillgång till det varje dag och ingen insyn från mina föräldrar.

När tåget stannde på morgonen inhandlades ofta godis redan i pressbyrån på stationen.

Detta ledde till att jag helt plötsligt hade 6 hål i tänderna vid den årliga tandkontrollen.

 

I dag kan vi både ungdomar och vuxna köpa läsk och energidrycker för endast 5 kr/st.

Kan vi införa sockerskatt på ex läsk och godis och öronmärka pengarna till andra förebyggande åtgärder är jag för en sockerskatt.

 

Skatten i sig är inte det bästa verktyget men frilägger i så fall resurser till mer effektiva åtgärder.

 

 

 

Katter har det bra!
Reflektionens tid är här.