Teckensnitts storlek: +

Hjärnspöken och en extra god kopp kaffe.

Jag gillar att träna på morgonen.

Ja, gillar och gillar.

I alla fall tycker jag om känslan efteråt och att börja jobba med en duktighetskänsla och en bra energiladdning.

Passen planeras på kvällen och denna gång var upplägget 5 km distanslöpning.

 

Ibland är det en fight med hjärnspökena på morgonen innan träningskläderna är på plats och ytterdörren öppnad.

I helsingborg hade temperaturen för ovanlighetens skull krypit under 0-strecket, det var så det började...

 

- Jag är trött, det blev sent i går kväll. (Ledde till en snooze på 9 minuter)

- O vad kallt de e o så blåsigt.

- Den tjocka goa träningströjan har inte torkat helt efter tvätten.

 

För mig funkar ett upprepande av Nikes slogan "Just do it" som katalysator och motivator att ta mig i kragen o bege mig ut.

 

Väl ute inser jag att, ja det är kallt o j-t blåsigt också o tom halt, riktigt halt.

 

- De får bli en kortare runda i denna halkan.

- Vill jag bli förkyld?

- Klockan e mycket (snoozen...) hinner jag i tid till jobbet?  

- Det får räcka med 2 km (skamgräns...).

 

Första kilometern var bara kort o gott jobbig, sen hittade jag en gata där det var mer lä från vinden och ingen halka.

Jag bestämde mig för att fortsätta till 3km som blev 5 km och även extra 400 meter till slut, där medvind och tankarna på en god kopp kaffe växte.

 

Visst smakade kaffet lika gott som i fantasin i en stolt kropp och sinne.

Nästa anhalt jobbet: Just do it !

 

 

 

 

Hjälp - vad gör jag för fel?
Jag är 59 år och "har gått med på att bli gammal".